Aurora och näckrosor och små, små hundar

Jag vaknar och går ut utan frukost ut i värmen i dallret med fågelkvitter och jag förundras jämt, jämt hur vackert det är, och jag minns första gången jag gick här och tänkte lyckliga jag som får bo såhär nära något så vackert och jag har inte blivit hemmablind för det är likadant nu och jag älskar det gamla paret med sina två strävhåriga taxar och han som verkar besvärad som har en liten hund i ett koppel som är spänt som en fiolsträng för hunden har jättebråttom och sen kommer alla näckrosorna det finns gula som Jesper fångade till mig förra året i ösregnet, han böjde sig långt ut och ramlade nästan i vattnet för att jag så himla gärna ville ha en näckros i min hand och sen det finns det vita som ser ut som dom som är med i tecknade Robin Hood, och jag ville alltid ha en vit näckros som förlovningsring då som Robin gav till Marion