Det var en sån där fantastisk dag som man vill aldrig ska ta slut... Efter mordvandringen blev det långfika med Niklas och Marie, jag skrattade så jag fick ont i magen!
Bästa guiden!
Vackra, vackra Stockholm...
Min fina Jesper...
lördag 29 oktober 2011
Turist? Javisst!
Hur ofta är man turist i sin egen stad? Inte så ofta, säger jag. Men idag gjorde vi slag i saken! För drygt tio månader sedan fick vi en SmartBox i julklapp av finaste Jennifer och Erik... Den har blivit liggandes alltför länge i byrålådan, och idag slöt vi upp till mordvandringen utanför Nobelmuséet på Stortorget i gamla stan 14.10 (det är bara att dyka upp och betala på plats om man inte var lyllig som vi och hade fått ett värdebevis...) I en dryg timme fick vi lyssna på Stockholms genom historien värsta mord och även lite annan kuriosa som till exempel om bödlar och tortyrmetoder.
Det var en sån där fantastisk dag som man vill aldrig ska ta slut... Efter mordvandringen blev det långfika med Niklas och Marie, jag skrattade så jag fick ont i magen!
Bästa guiden!
Vackra, vackra Stockholm...
Min fina Jesper...
Det var en sån där fantastisk dag som man vill aldrig ska ta slut... Efter mordvandringen blev det långfika med Niklas och Marie, jag skrattade så jag fick ont i magen!
Bästa guiden!
Vackra, vackra Stockholm...
Min fina Jesper...
fredag 28 oktober 2011
Alexander Skarsgård i min mardröm
Jag drömde i natt. Om Alexander Skarsgård. Han var med i en ny serie som hette Zon 3 och som handlade om zombies. Man kunde se om personen hade blivit zombie genom att denne fick ett extra kolsvart öga i ena tinningen. Jag och Alexander verkade vara lite kompisar så jag fick liksom vara med honom på inspelningen och alla tyckte det var coolt att jag också kunde svenska. Tyvärr var det här serien verklighet visade det sig, och Alexander bad mig att spela död bredvid min mammas katt som låg och tvättade sig. Mina ben stod dock rakt ut från det bord jag skulle spela död på, så efter ett tag var jag tvungen att röra på mig, då kom en zombiekvinna och bet mig i foten och Alexander blev mycket besviken på att jag sabbade hans plan plus att jag blev zombie, eller skulle blivit, om jag inte vaknat.
Jag vet inte, man känner sig alltid lite otrogen när man drömt en sexdröm, men jag hade kanske ändå föredragit det framför denna vidriga mardröm.
Jag vet inte, man känner sig alltid lite otrogen när man drömt en sexdröm, men jag hade kanske ändå föredragit det framför denna vidriga mardröm.
Fredagssvep No. 4
Årstiden: Det är höst nu, en tid då jag vill vara poet och ha stora och svåra tankar, men är mycket lycklig över att jag är pragmatisk och mest funderar över bostadsrätter och hoppar jämfota över att gå mordvandringen imorgon.
Stilen:
Kläder: Mainstream
Telefon: Apple
Platsen: Här får jag svar. testa du också, om du är vilsen eller undrar över nåt.
torsdag 27 oktober 2011
När du köper mjölk och vi läser Moodysson
Det som händer efter en tid är att jag städar och du diskar och jag handlar mjölk ibland, men oftast du, du kan aldrig laga mat och jag blir jämt hysterisk.
Vi glömmer hur det var att ligga med ditt huvud i mitt knä och stryka dig sakta över huvudet, eller förundras över lena örsnibbar, dö inombords av din doft, läsa konstiga dikter för varandra, visa dig klipp på youtube för att få dig att rysa, berätta för mycket om en film du inte sett, pussas och känna din näsa i mitt hår, när vi var barn trodde vi båda att man skulle lägga nån på en skottkärra och skjuta personen när den var hundra år för det sjöng man varje gång nån fyllde år, hemskt att bli hundra.
Vi glömmer och allt runt omkring får för stor betydelse, det som inte betyder något alls.
Vi glömmer hur vi inte kunde titta på en hel film eftersom du var såå mycket intressantare, vad är det som får mig att tro att du är mindre intressant idag bara för att du köper mjölk och inte lagar mat...
Vi glömmer hur det var att ligga med ditt huvud i mitt knä och stryka dig sakta över huvudet, eller förundras över lena örsnibbar, dö inombords av din doft, läsa konstiga dikter för varandra, visa dig klipp på youtube för att få dig att rysa, berätta för mycket om en film du inte sett, pussas och känna din näsa i mitt hår, när vi var barn trodde vi båda att man skulle lägga nån på en skottkärra och skjuta personen när den var hundra år för det sjöng man varje gång nån fyllde år, hemskt att bli hundra.
Vi glömmer och allt runt omkring får för stor betydelse, det som inte betyder något alls.
Vi glömmer hur vi inte kunde titta på en hel film eftersom du var såå mycket intressantare, vad är det som får mig att tro att du är mindre intressant idag bara för att du köper mjölk och inte lagar mat...
fredag 21 oktober 2011
Fredagssvep No. 3
Inspiration: Fotografen/ konstnären Vee Speers har totalt trollbundit mig med bilder som denna.
Just denna tilltalar självklart mig speciellt...
Pryl: Jag lagade hel färsk kyckling i veckan!! Kan ni fatta? Det fick mig dels att förstå att jag är en kock av hyfsad klass, och dels att sakna en sån här...
Film: Jag är en riktig biotorsk, ultimata verklighetsflykten och nu har Contagion premiär!
Nya Elle damp ner i brevlådan i veckan också i vilken Gwyneth ger en av sina sällsynta intervjuer där hon bland annat pratar om filmen.
Bok: Blir man inte sjukt sugen på att läsa klassiker när dom är såhär fina och inte har bruna nylonomslag med maldoftande sidor?
torsdag 20 oktober 2011
En helt vanlig torsdag...
Vi blev äntligen klara med c-uppsatsen! Nu väntar vi på domen och slakten som troligtvis kommer efter några dagar hos handledaren from hell.
Så jag tog tillfället i akt att fika och ha ett uttömmande samtal med underbaraste Lisa, för att sedan flanera i byn ett tag...
Den här fick följa med hem...
...och när väl hemma låg ett paket med dessa i på hallmattan!
Så jag tog tillfället i akt att fika och ha ett uttömmande samtal med underbaraste Lisa, för att sedan flanera i byn ett tag...
Den här fick följa med hem...
...och när väl hemma låg ett paket med dessa i på hallmattan!
Snaaaart...
...ska jag fika, mysa, skratta, känna lugn överallt, titta på Stockholms vackra fasader, köpa en affisch, kanske gå på museum, fika ännu mer, få för varma fötter i mina nya angorasockor, ha på mig kissemössan, lyssna på Gud, kramas och förundras!
Jag använder nästan bara kjol eller klänning, äger ett par svarta byxor och inga jeans, så det här är till dig älskling!
Jag använder nästan bara kjol eller klänning, äger ett par svarta byxor och inga jeans, så det här är till dig älskling!
tisdag 18 oktober 2011
En flickdröm
Jag kommer aldrig glömma när jag som tolvåring gick genom Huddinge sjukhus nötta korridorer, med en inredning som knappt var acceptabel för 30 år sedan, och tänkte: "Här. Här är jag hemma. Här ska jag vara."
Jag tänkte alltid att jag var en väldigt onormal och udda liten tjej som älskade sjukhus så otroligt mycket. Jag minns att jag alltid tänkte: "Här kan man alltid känna sig trygg om det skulle hända något oförutsett!"
Och dom vackra i vita byxor och ljusblå klänningar. Dom ouppnåeliga som hette Sanna eller Jenny och hade blond page och glittrande ögon, fast dom gick med ganska snabba steg för dom var ju väldigt viktiga. Sjuksköterskorna.
Åren gick och efter en del snavanden och ganska många genvägar som inte alls var genvägar så stod jag här en snorkall januarimorgon och skulle börja på sjuksköterskeprogrammet. 3 år. Vilken lång tid. Det är eoner av tid innan jag är klar. Innan jag kan kalla mig sjuksköterska.
Första veckan på första terminen sa en lärare att det förut alltid var ett kall att vara sjuksköterska, det var något fint, och från början fick man inte ens betalt, därför var det bara rika flickor och kvinnor som kunde bli sjuksköterskor. Hon sa att det inte är så längre utan att det numera bara är ett vanligt jobb. Jag förstod inte alls vad hon menade. Jag tyckte det lät konstigt. Men medan åren gått har jag förstått att min ljuva flickdröm tagit mig långt. Att Sannorna och Jennyorna hägrat har gjort min motivation benhård. Jag ska bli en av dom.
Om fyra månader kommer jag gå snabbt, med glittrande ögon och vara väldigt viktig genom Huddinge sjukhus nötta korridorer och förlegade inredning.
Jag tänkte alltid att jag var en väldigt onormal och udda liten tjej som älskade sjukhus så otroligt mycket. Jag minns att jag alltid tänkte: "Här kan man alltid känna sig trygg om det skulle hända något oförutsett!"
Och dom vackra i vita byxor och ljusblå klänningar. Dom ouppnåeliga som hette Sanna eller Jenny och hade blond page och glittrande ögon, fast dom gick med ganska snabba steg för dom var ju väldigt viktiga. Sjuksköterskorna.
Åren gick och efter en del snavanden och ganska många genvägar som inte alls var genvägar så stod jag här en snorkall januarimorgon och skulle börja på sjuksköterskeprogrammet. 3 år. Vilken lång tid. Det är eoner av tid innan jag är klar. Innan jag kan kalla mig sjuksköterska.
Första veckan på första terminen sa en lärare att det förut alltid var ett kall att vara sjuksköterska, det var något fint, och från början fick man inte ens betalt, därför var det bara rika flickor och kvinnor som kunde bli sjuksköterskor. Hon sa att det inte är så längre utan att det numera bara är ett vanligt jobb. Jag förstod inte alls vad hon menade. Jag tyckte det lät konstigt. Men medan åren gått har jag förstått att min ljuva flickdröm tagit mig långt. Att Sannorna och Jennyorna hägrat har gjort min motivation benhård. Jag ska bli en av dom.
Om fyra månader kommer jag gå snabbt, med glittrande ögon och vara väldigt viktig genom Huddinge sjukhus nötta korridorer och förlegade inredning.
måndag 17 oktober 2011
C-uppsatsen kan gå och dö tack. Och sjuksköterskelönerna kan dö ännu mer.
Ibland får man vara jävligt sur. Ibland får man liksom skrika inombords (och utombords) hur jävla orättvis världen är, att allt suger, man får gå omkring utan hud och med hjärtat i handen. Man får vara bitter över att man pluggat tre år och kommer ut med stjärnor i ögonen och vill göra världen till ett bättre ställe och bli ledsen när den offentliga sektorn spottar en i ansiktet och det ska synas på lönebeskedet att du är en jävla idealist, en barmhärtig samarit är vad du är!
Man får vara ledsen över att det känns som värsta jävla uppdrag omöjligt att hitta nånstans att bo i Stockholm till ett mänskligt pris. Man får vilja bli kommunist då.
Man får tycka synd om sig själv och känna sig orimligt konspiratorisk eftersom alla - hela världen, och allt som händer i den- verkar vara ute efter att klämma till mig.
Man får nog också skriva ett blogginlägg utan en klämkäck finish eller någon typ av sensmoral.
Tyvärr kändes det mer aktuellt och legitimt i tonåren. Folk suckar och ler inte förstående åt en bitter, arg, skrikande 27-åring som de gör åt en 15-åring med en halv cm eyeliner runt ögonen.
Man får vara ledsen över att det känns som värsta jävla uppdrag omöjligt att hitta nånstans att bo i Stockholm till ett mänskligt pris. Man får vilja bli kommunist då.
Man får tycka synd om sig själv och känna sig orimligt konspiratorisk eftersom alla - hela världen, och allt som händer i den- verkar vara ute efter att klämma till mig.
Man får nog också skriva ett blogginlägg utan en klämkäck finish eller någon typ av sensmoral.
Tyvärr kändes det mer aktuellt och legitimt i tonåren. Folk suckar och ler inte förstående åt en bitter, arg, skrikande 27-åring som de gör åt en 15-åring med en halv cm eyeliner runt ögonen.
lördag 15 oktober 2011
Fredagssvep No. 2
Men på grund av bristande internetuppkoppling, något sen...
Vi hänger här mest hela tiden...
Jag önskar mig lakan härifrån och tapeter härifrån...
Jag dör. Jag dööör. Jag. Dör. Den måste bli min...
"One Day"... Boken var något överskattad men överraskade, önskar mig en biodate...
Vi hänger här mest hela tiden...
Jag önskar mig lakan härifrån och tapeter härifrån...
Jag dör. Jag dööör. Jag. Dör. Den måste bli min...
"One Day"... Boken var något överskattad men överraskade, önskar mig en biodate...
Du och jag, tralalalaa
Dagen började med lunch på Fiskmagasinet, som har mycket godare mat än bra namn...
Underbaraste Julia kom från Trosa...
Jag och Jeppish käkade middag...
...pratade om livets mysterier (eller om hur vuxna tänker, helt oblivious om faktumet att vi själva är det.)
torsdag 13 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Man kan ha roligare än såhär...
C-uppsats...
...så osexigt.
(Lena tyckte att vi skulle skriva en påminnelselapp om vad uppsatsen handlar om, så vi liksom inte glömmer bort det. Vilket har visat sig vara ett problem.)
tisdag 11 oktober 2011
Tisdag fast måndag
Nu kör vi igång den nya veckan en dag sent! Jag var på arbetsintervju igår, håller tummar och tår!
söndag 9 oktober 2011
Lördagkväll
Jojo, man blev bjuden godaste pastan och smarrigaste salladen!
Vi lyssnade på coverband och tittade på när folk i allmänhet, och irländare i synnerhet blev apraka på The Liffey...
En mycket trevlig och fin kväll innehållande anekdoter från socialtjänsten, en mosad citron, yrsel och kärlekssmärta.
lördag 8 oktober 2011
Vilken lyx!
Dagen började finfint med underbar mamma-frukost!
...fika med Marie och Niklas som inte ville fastna på kort...
Och tänk, Marie hade en försenad födelsedagspresent till mig, en underbart söt liten tygväska!
Ikväll ska jag och min nya klänning på date med Elina...
...vilken lyxig dag!
...fika med Marie och Niklas som inte ville fastna på kort...
Och tänk, Marie hade en försenad födelsedagspresent till mig, en underbart söt liten tygväska!
Ikväll ska jag och min nya klänning på date med Elina...
...vilken lyxig dag!
fredag 7 oktober 2011
Fredagssvep!
Åhléns har chockat och blivit - enligt mig - ett modevaruhus att räkna med, där jag kan hitta precis allt från småblommiga muffinsformar, gjutjärnsgrytor eller bästa flätade väskan... Ett superplus för generösa öppettider!
Å, underbara Swedish Grace från Rörstrand som jag börjat samla på, i färgen Ros...
Alltid Bookbinders! Ni vet väl att man kan trycka egna texter på skrivböcker, lådor och album?
Den här lila godbiten fick mamma i födelsedagspresent...
Kanelbullar, när jag blir politiker ska jag införa Kanelbullens månad, en dag är på tok för lite...
Nu börjar vi igen då...
Vi gör ett nytt försök! För jag saknar, saknar, saknar det!
Sen sist...
...Två nya bebisar har kommit till världen, inte mina, men jag kommer få nöjet att lära känna dom, det är jag helt övertygad om!
...Fler än ett jobberbjudande; jag kan välja och vraka! Nästan.
Det har hunnit bli en underbart vacker höst...
...Ett frieri, och jag sa ja! Konstigt annars eftersom han är den finaste man kan tänka sig...
...En ny lägenhet, kanske blir det inte så långvarigt men vi njuter av varenda sekund!
Det är underbart att vara tillbaks!
Sen sist...
...Två nya bebisar har kommit till världen, inte mina, men jag kommer få nöjet att lära känna dom, det är jag helt övertygad om!
...Fler än ett jobberbjudande; jag kan välja och vraka! Nästan.
Det har hunnit bli en underbart vacker höst...
...Ett frieri, och jag sa ja! Konstigt annars eftersom han är den finaste man kan tänka sig...
...En ny lägenhet, kanske blir det inte så långvarigt men vi njuter av varenda sekund!
Det är underbart att vara tillbaks!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)