Sveriges nya prinsessa!

Grattis, grattis! En liten ljusglimt mitt i februarislasket... som dagen till ära förvandlades till en strålande vårdag.
Själv sitter jag hemma och väntar ut den här hemska influensan som hållit mig i husarrest i tre dagar nu...

Lördag, lördag, lördag!

Mysfrukost

Sen lunch på Östermalmstorg

Hammarbys träningsmatch, mucho importante

något vinterbleka

vi slopade tjernobylvädret och gömde oss inne hos mamma

världens finaste mormor och världens finaste mamma

vi avslutade dagen med "Vi som är hundra"-premiär på Stadsteatern!

Glad Valentindag!

Efter att jag för några år sedan hört en gammal tant på stan säga "Glad Valentindag!" har jag totalt anammat det uttrycket och helt avskaffat "Alla hjärtans dag". Så, glad valentindag alltså.
Jag är på kurs nu och det är tyvärr mördande tråkigt, trots viss information som jag kan ha nytta av så är det tortyr att behöva sitta still sex timmar på en dag. Sex timmar per dag. I två veckor.
Men, det blev lite valentinfirande trots att Jesper har planeringsdag.

Valentinfika!

Valentintrött av tråkig kurs

Valentinchoklad och valentinkort!

mer valentinchoklad

Valentintårtor

Livet är. (En). Kär Lek

Jag skulle egentligen gått på 80-talsfest ikväll, men något hände med mina ögon imorse, sved och brände när jag satte i linserna så jag fick sätta på mig glasögonen och känna mig som ugglan Helge i ABC...
Det är rätt okej ändå, det var längesen jag fick fixa och dona, skriva, pula, lyssna och softa.

För sveda eller inte. Livet är så jävla vackert just nu. Drömmar går i uppfyllelse, människor är underbara och jag lever i det. Kär Lek.

"Usch, nu har du dödat mig"

Det är något lurt med mitt jobb. Jag känner det på mig. Det jobbar bara trevliga människor där. Jag har inte haft ihjäl någon eller skadat någon eller gett 100 mg morfin istället för 10 och fått någon att sluta andas. Det är väldigt roligt. Jag är inte så trött.
Slutsatsen jag drar av det är; det är något lurt med mitt jobb.
Jag har i tre års tid blivit varnad för den första tiden som sjuksköterska. De varningarna har inte sett ut som min första vecka har gjort. Därför väntar jag. Bävar. Det är nog efter inskolningen som mardrömmen kommer!

Igår trodde jag dock att jag skulle svimma, skita ner mig och kräkas på samma gång; jag spolade en central infart med koksalt varpå patienten säger: "Usch nu blev det obehagligt i bröstet. Usch, och nån konstig smak i munnen!"
Jag, svim- och kräkfärdig, lägger ifrån mig materialet, går sakta leendes ut och hämtar världens snällaste Emma. Allt var ok, det är tydligen vanligt när man spolar en CVK, men det visste inte jag för jag kanske bara spolat 10 någonsin.

Så jag väntar. Och bävar. För snart måste den väl komma? Smällen, liksom.

En flickdröm

Drömmen...

Karoliner 2.0

Idag fick jag trösta, lindra, muntra upp och hjälpa. Jag fick prata engelska och beröm för "ett mycket fint och mjukt handlag"... Och jag minns igen varför det aldrig finns någon tvekan om att det är där jag ska vara.

Karoliner

Första dagen som sjuksköterska och jag känner mig ungefär sådär. Utklädd. Vilsen. Rädd.
Men helt rätt.