onsdag 13 juli 2011

Tre kärlekar

Jag var femton och han hette Anders och det räckte med att han var tjugo och gillade mig. Han jobbade på min pappas jobb som bilmeck och han hade alltid svarta händer, mina ögon var hårdsminkade, jag hade Kenzoparfym och världens tajtaste byxor och vi var alltid fulla. Sen blev jag kär i hans kompis och det höll i två år.

Jag var tjugo och sen var det Mange. Vi klickade över mängder sprit och roliga tröjor. Vi smsade hela kvällen och dagen efter hade tåget att spela svår gått så jag ringde igen och vi träffades och såg Saw i dålig kvaliteé, jag förundrades över att en kille kunde ha så rent hemma hos sig och han lärde mig att älska eurotrance och vi hobbyknarkade ibland. Vi flyttade ihop under stormiga och dramatiska former och sedan flyttade vi isär igen. Det höll i ett år och sju månader.

Jag var tjugofem och han var Jesper och när han pratade med mig var det som att en drog injicerades och jag tänkte att om jag bara får vara nära honom hela livet så behöver jag inget annat och vi pratade om att livet kunde vara en Norén-pjäs, det är jobbigt med kottar i hålfoten på sommaren, och jag har aldrig någonsin känt en starkare samhörighet.
Vi flyttade ihop efter en månad och jag älskar honom mer än någonsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar