Ondskan reser sig än en gång

Snart tio år sedan satt jag framför tv:n hemma hos mormor och första planet hade träffat första skrapan och vi undrade i vår enfald hur ett plan kunnat träffa en skyskrapa. Sedan förstod vi att det var för att någon ville att det skulle hända. Då kunde jag aldrig ta det till mig, det var som en film och jag lät det förbli så. Nu snart tio år sedan reser sig ondskan igen och det knyter sig i magen och jag önskar att vi hade en Frodo och en ring så vi i alla fall kunde se något hopp om ändring. Det enda vi kan göra är att forstätta älska varandra, och ge vårt pyttelilla bidrag för att världen ska bli ett bättre ställe att vara på. Vill vi verkligen sätta nya liv till världen såsom den ser ut idag?