När vi upptäckt att hon ramlat ut, på gatan, på asfalten 30 meter ner var det som att nån hällde över chock och iskyla över kroppen men injicerade det i själen och när dom sa att hon skulle klara sig var det som att inget annat betydde något och jag struntar i allt som inte är liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar