Och det är precis som i Kalle-Anka-filmerna att en liten Jessica i vit klänning bara: nu måste du gå upp, inte ligga här hela dagen, hur skulle det se ut? Och sen liksom den andra i röd klänning med en liten eldgaffel som petar på axeln och myser: Du har ingenting att göra idag, ingen behöver ens få VETA att du ligger här och gonar dig. Jag lyssnar alltid på vita klänningen för jag går alltid upp och så får jag alltid dåligt samvete för vad man än gör kan man alltid göra nånting vettigare. Men så kan man ju inte alltid tänka.
Igår var det så skönt att komma hem, jag tror aldrig det varit så skönt för jag hade mitt favoritnattlinne och vi hade köpt vårt favoritte som bara finns i Stockholm men som varit slut ett tag och så kollade vi på en film som var lagom svår och karaktarerna hade lagom mycket ångest, fast man fattade ändå precis vad den handlade om inte alls som Lars Von Trier-filmer som får mig att bli helt ilsken av frustration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar