Idag var det fyra år sedan som allt vände, och det vände inte som ett mynt liksom allt på en gång, men det var då det började, och det var då ljuset började skina igenom alla sprickor och jag spricker av lycka och tacksamhet för alla drömmar som alltid besannas, för att inget är omöjligt, för att det finns så många vackra människor.
För att jag ska till Stockholm alldeles snart och för att det alltid kommer att vara hemma även om här också är hemma, och jag tror att om man strålar blir man som en magnet som kommer dra åt sig alla andra som strålar...
Det tror jag på i varje fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar