Jag vill krama hela världen, mest Tobbe, Lisa och Jesper för att vi är så bra, för att vi är perfekta tillsammans, för att i är en klyscha som fikar i köket när dom spelar Fifa i vardagsrummet, för att jag och Lisa kulsprutepratar i munnen på varandra som att tiden inte kommer att räcka till för att få allt det fina sagt, för att nätterna är ljusa, för att det är sommar och luktar syrén utanför, för att barnen på gården skriker, för att jag minns när jag skrek på gården och sprang runt, runt, tills lungorna och benen värkte, för att livet är så jävla fint, för att det gör ont i magen av lycka, för att alla drömmar blir sanna tillslut.
För att.
Det som verkar omöjligt kräver oftast bara lite tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar