Det som händer efter en tid är att jag städar och du diskar och jag handlar mjölk ibland, men oftast du, du kan aldrig laga mat och jag blir jämt hysterisk.
Vi glömmer hur det var att ligga med ditt huvud i mitt knä och stryka dig sakta över huvudet, eller förundras över lena örsnibbar, dö inombords av din doft, läsa konstiga dikter för varandra, visa dig klipp på youtube för att få dig att rysa, berätta för mycket om en film du inte sett, pussas och känna din näsa i mitt hår, när vi var barn trodde vi båda att man skulle lägga nån på en skottkärra och skjuta personen när den var hundra år för det sjöng man varje gång nån fyllde år, hemskt att bli hundra.
Vi glömmer och allt runt omkring får för stor betydelse, det som inte betyder något alls.
Vi glömmer hur vi inte kunde titta på en hel film eftersom du var såå mycket intressantare, vad är det som får mig att tro att du är mindre intressant idag bara för att du köper mjölk och inte lagar mat...
Mm, precis så är det. Efter ett tag glömmer man bort. Men det är då man verkligen verkligen ska påminna sig om vad det var som fick en att bli kär i just honom, hur det var på första dejten, hur det var första tiden. Och det finns alltid alltid alltid mer och mer att upptäcka hos sin älskade. För vi utvecklas ständigt. Vi förändras. Vi lär aldrig känna varandra fullkomligt.
SvaraRaderaVad fint du beskrev hur det är. Tack!