Sommaren är snart slut och ibland tänker jag att det är den inte alls för det är fortfarande supervarmt, men precis som våren som Karin säger tränger fram obönhörligt så är hösten en kyla som man bara kan ana, men det räcker för nu vet man att det kommer bara gå åt ett håll och jag undrar var den här sommaren tog vägen, den som fick mig att känna att min tid inte var min egen
Jag undrar helt enkelt varför det känns som i början av Trainspotting när Renton ifrågasätter hela vår existens med argumentet att om heroin finns, finns inget annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar