Det finns en känsla som kanske är bättre än alla andra känslor som kanske förstärker precis allt i nuet och det är förväntan, förväntan är den bästa känslan den får allt grått att glittra, allt tråkigt att bli en oöppnad dörr och nu är jag förväntansfull, ja redan ett halvår innan är jag förväntansfull, jag längtar så det spänner och drar i kropp och hjärta, inte hjärtat som slår utan hjärtat som är jag och jag tänker inte att allt kommer att bli mycket bättre, att allt kommer att lösa sig, nej jag tänker att det kommer bara bli annorlunda och spännande och det viktigaste av allt är att där vill jag ringa två men här vill jag ringa tvåhundra, men jag tar Honom med mig för om jag tycker att det är grått ibland nu så glömmer jag hur det var innan Honom, då visste jag nämligen inte vad färg var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar