Det resulterade i en röd tvåsits manchestersoffa, en diarrébrun karmstol i velour, ett så kallat "LACK sidobord 49:-", en mainstream-barnarbetar-rislampa-á-99:-, med mera, med mera...
Nu, har vi båda en inkomst, om än inte att vi är rikare än att vi måste bo kvar och trängas i ettan på Norrköpings enda ruffiga gata. Så vi beslutade att det var helt klart värt några tusenlappar att göra det lite trivsamt här i kyffet, göra oss av med den diarrébruna karmstolen i velour och köpa en soffa. Vi var därmed tvungna att bege oss till stället som sätter sista spiken i kistan för alla svajjiga parrelationer. Även de mest stabila börjar svettas, blir nervösa och impulsen att sätta sig ner och grina -alternativt skälla ut barn som kryssar mellan benen på en - är total.
Jag talar givetvis, gott folk, om Ikea.
Jag älskar Ikea, egentligen. Trots de suspekt låga priserna som skvallrar om lika suspekta arbetsvillkor för de fabriksanställda långt, långt bort. Ikea är som HM. Billigt, trendigt och svenskt.
Tyvärr bäddar miljön på Ikea som sagt för skilsmässa. Vi klarade oss dock. Den här gången.
Jag röt åt två barn i den där vidriga uppfinningen till snurrdörr i glas som vartenda varuhus envisas med att ha. Det kanske ska stoppa folk från att bli klämda i en vanlig dörr? Jag vet inte. Hursomhelst. Vi gick vilse fem gånger, svettades över canvasreplikorna av Klimt, räknade trådkorgar, svettades ännu mer, rev åt oss galgar och soffkuddar och till sist... En korv för 4:-
Svenssonlivet är allt jag kunnat föreställa mig. Och mycket därtill.
Hittar jag den här varan på "Spara & Förvara?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar